Varför samordningsförbund

Personer med en kombination av medicinska, psykiska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade svårigheter har ofta flera olika samhällskontakter. Då finns risk för att personer ”ramlar mellan stolarna”. För att de inte ska hamna i myndigheternas mellanrum behövs ofta insatser från flera olika aktörer samtidigt.

Samordningsförbundet är en möjlighet för att utveckla och förbättra samverkan mellan myndigheterna inom rehabiliteringsområdet. Syftet är att personer med behov av samordnade insatser ska få bättre hälsa och komma närmare egen försörjning.

Förbundets medlemmar är Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Region Västmanland och Västerås kommun. Medlemmarna bidrar till en gemensam pott pengar för samverkan. Medlemmarna har sedan möjlighet att söka samverkansmedel från samordningsförbundet. Förutsättningen för att beviljas medel är att det är minst två medlemsparter som ser ett behov av samordnade insatser.

Insatserna som samordningsförbundet stödjer kan vara både på individnivå och på strukturell nivå. På individnivå kan samordningsförbundet finansiera individinsatser som bedrivs gemensamt av förbundets parter. Det kan handla om att finansiera samordningspersonal, samlokalisering eller att utveckla gemensamma metoder. Allt för att individanpassa insatserna så att fler personer kan försörja sig själva och leva ett självständigt liv.

På strukturell nivå kan samordningsförbundet arrangera och finansiera olika gemensamma mötesplatser, konferenser och utbildningar. Genom att chefer och medarbetare från olika verksamheter och myndigheter möts kan kunskap och förståelse för varandras uppdrag och arbetssätt förbättras. Gemensamt förhållningssätt och bemötande kan utvecklas, och nya idéer om samordning och samarbete kan komma till stånd.

FINSAM -Tillsammans gör vi skillnad!

FINSAM – Tillsammans gör vi skillnad! – YouTube-film


”Samverkan är inte ett tillstånd som går att uppnå vid ett givet tillfälle utan en ständigt levande process som varje dag måste erövras, etableras och ständigt underhållas.”
(Samverkansutredningens betänkande SOU 2000:114)